Rattfylla - ett ögonblick

Igår var det Trafiknykterhetens dag och det uppmärksammades på olika sätt runt om i Sverige. Rattfylla är ett ämne som berör. Här publicerar vi nu en av pristagarna i årets skrivartävling som har temat rattfylla. Texten är skriven av Ebba Isaksson som vann fjärdepriset i årskurs nio. Nästa års skrivartävling drar igång efter jul.

RATTFYLLA – ETT ÖGONBLICK

Det första hon såg när hon föddes var ett starkt ljus och hennes föräldrars glada ansikten, en normal syn för nyfödda. Det sista hon såg i sitt liv var också ett starkt ljus. Ett blått ljus i kontrast till den svarta natten och den vita snön.

Den sista biten hem är från en förortsgata till en annan, då man ska gå över en sällan trafikerad väg. Precis bredvid den ligger hennes gamla skola. Kära, gamla Norrviksskolan. Där har hon slösat tre år av sitt liv med att leka och retas med kompisar. Minnen flyger förbi framför ögonen, första kärleken Linus och bästa kompisen Karin. Nu går hon i nian, inget mer lek och spel.
I hennes öron finns de splitternya hörlurarna spelandes musik av hennes favoritsångare, Justin Bieber. Just nu var det hennes favoritlåt, den som alltid påminde henne om Honom. Helt plötsligt plingade det till i mobilen, ett sms. När man talar om trollen, det var från Samuel ”Jag älskar dig Julia”. Hon ler för sig själv, och ska just skriva ”Jag älskar dig mer” när hon ser hur en bil närmar sig henne i hög hastighet.

Fredrik ögonlock stängs sakta men säkert. Han får anstränga sig det sista han kan för att öppna ögonen igen. Blicken faller på sätet bredvid, med den tomma vodkaflaskan och några halvfulla ölburkar. Utanför rutorna är det kolsvart, han är inte ens säker på var han är någonstans. Tröttheten hade kommit plötsligt och omfamnade hans sinnen, det är extremt svårt att hålla sig vaken. Gud vad skönt det skulle vara att stänga ögonen, bara en liten stund, tänker Fredrik.

Han växlar upp en växel, eller kanske ner, han är inte säker. Ögonen stängs motvilligt och en behaglig känsla uppkommer i kroppen. Plötsligt träffar bilen något och instinktivt trycker han ner bromsen. Kallsvetten sprider sig från pannan och nedåt. Vad har han gjort?
Allting blir så tyst, bilen stängs av och Julias andetag saktar ner. En stark smärta i hela hennes kropp, efter att den ha lyfts från luften och träffat mark. Dör jag nu? Jag vill inte dö, snälla Gud, allting är så bra nu, låt mig leva lite till, tänkte Julia. Hon känner en plötslig värme i vintermössan. Rött blod sprider sig på vägen under hennes huvud och grenar sig i asfaltens sprickor. Det enda som fortfarande hörs i natten, är tyst musik från hennes hörlurar.

Fredrik sitter kvar i sitt säte och stirrar stint ut mot vägen, och mot en röd pöl. Var det en människa han just träffat med bilen? Han ser löpsedlarna framför sig, ”Framgångsrik 23-åring kör på och dödar oskyldig människa”. Fast i och för sig, om han kör härifrån så kommer ingen någonsin att få reda på det här. Men det är inte moraliskt rätt, allt som han har lärt sig i skolan och fått höra från sina föräldrar flyger igenom hans hjärna, ”man ska stå för sina handlingar”.

Det verkar inte som om någon har hört smällen, eller i alla fall inte reagerat ännu. Fredrik drar in ett djupt andetag genom näsan och andas ut ur munnen. Om han åker in för det här, så kommer han åka in för rattfylla och dråp, minst fem år i fängelse. Fem år som han inte får förlora. Ett till djupt andetag, och han handen rör sig mot ratten. Han vrider om nyckeln och kör sakta därifrån.