Du kan själv behöva hjälp

”Fanns det några tecken på hur du hade det”? Den frågan har jag fått många gånger i vuxen ålder. Nej. Jo. Nja. Jag var ju bra på att visa en fasad. Men jag gick ofta till skolsyster för att jag hade ont i magen och ont i huvudet. Jag tog de tillfällen i akt som gick för att få bli lite ompysslad. Sedan var det ju den där duktigheten. Hade lätt för mig i skolan och fick bra betyg. Det hade inte med mina föräldrars drickande att göra, men jag var nog lite för duktig. När klasskamraterna var taskiga mot en vikarie till exempel var det alltid jag som tog vikarien i försvar. Snart fick jag öknamnet ”Fröken”. Grejen var att jag var så van vid att se till framförallt mammas behov hela tiden. Hon drack för att hon mådde dåligt, för att hon var ledsen, för att pappa drack… Hemma var jag den som lyssnade och tröstade. Rollerna blev ombytta och jag var på många sätt väldigt lillgammal som barn....

Det är inte ditt fel...

Det är inte ditt fel att din mamma eller pappa missbrukar. Jag har alltid fått höra av min mamma och pappa att de älskar mig. Det är ju en fantastisk sak, och jag är väldigt glad över att ha föräldrar som säger det. Samtidigt gjorde de saker som fick mig att bli ledsen, osäker, förvirrad och orolig. Det där blev väldigt svårt att få ihop för mig. Att den som dricker både älskar och gör illa sina barn....

Du har rätt att må bra

Saker jag mår bra av: dansa, sjunga, vara med människor som jag tycker om, läsa, lyssna på musik, simma… Men när man bor i en familj där någon är alkoholist är det så himla svårt att göra de där sakerna som man själv mår bra av – man får för sig att ens uppgift är att hela tiden hålla koll på och ta hand om den som dricker....

Mest lästa artiklar