Små steg mot rätt riktning

Det är sensommaren 2005. Hennes tunna kropp landar på klippor och stenar. Ett fall på 18 meter och drygt två månader senare vaknar hon ur koma. Från naveln och ner till tåspetsen känner hon precis ingenting. Förlamad. Och livet fick en helt ny vändning.

I en mysigt inredd tvåa på Östermalm blir jag varmt bemött. När dörren öppnas möts jag av ett hav av tända ljus och doften av rökelse. Med en kram hälsas jag välkommen och på den röda dörren avslöjar namnskylten att här bor Laide Rieke.

Många år innan sensommaren 2005, närmare bestämt, 1980 föddes Laide på Södermalm i Stockholm där hon också tillbringade största delen barndomen. Vid fyra års ålder blir Laide upptäckt på tunnelbanan. Där började vägen mot en lysande modellkarriär.
— Samtidigt som jag ständigt gjorde olika modelljobb visade det sig att jag var en väldigt intelligent unge, säger Laide och ger ifrån sig ett smittande skratt.  

Trots kärleken till skolan valde hon att hoppa av för att satsa på karriären. 1999 iförd aftonklänning som Fröken Stockholm i rikstävlingen kammade hon hem fjärde plats i finalen.

— Tävlingen ledde till fler jobb, men någonstans mitt i karusellen mådde jag inte alls bra. Det slutade med att jag lämnade allt och åkte till Kina. I Peking fick jag sedan en roll i en kinesisk tv-serie.

Det går att utläsa dessa talanger, för under hela intervjun pratar hon med ständig inlevelse, byter tonläge och imiterar de hon nämner och berättar om.

Från jetset liv i Peking återvänder Laide till Stockholm och nostalgiska Mosebacke. Berusad och ragglandes ner för trapporna på Mosebacke sätter hon sig på muren på Katarinavägen.

Det är oklart hur det går till, men hon faller. Med bruten rygg och alla revben utom två, hamnar Laide i koma. När ögonen återigen öppnas är landet täckt av snö. Och hon minns ingenting.

Helt plötsligt sitter Laide rullstolsbunden med beskedet att hon aldrig mer kommer att kunna gå. Det är nu det slår henne att modellkarriären hon sedan barnsben livnärt sig på är ett minne blott. Med endast sin modellbildsportfolio i ryggsäcken, börjar Laide om från början.   

— Alla nerver var i princip kapade men med tiden började jag bli bättre. Att jag idag, kan stå och gå med hjälp av kryckor är att ha extremt mycket tur, å andra sidan har jag även haft extremt mycket ont. Ett tag knaprade jag morfin som en annan knaprar kakor.  

Jag försöker få henne att med ord beskriva smärtan hon känner. Sakta tar hon sig upp ur den väldigt bekväma soffan, med små steg rör hon sig mot vinylspelaren snett bakom. Och när hon återigen hittat sin plats på soffan vill inte orden fram. Smärtan går inte att beskriva för det gör alltid ont. Hon har dock hittat sätt att stundom nonchalera och stundom hantera lidandet.

— Jag kan lura mig själv visuellt. Tänder ljus och rökelse för inre ro. Det första jag gjorde när jag flyttade in var att skapa en mysig stämning i mitt hem, för det är här jag spenderar större delen av min tid.

Laide har överlevt ett multitrauma. Det har varit en lång process, att återhämta sig och samtidigt hitta sig själv. Den envishet, energi och främst styrka hon bevisligen har är också det som gör att hon aldrig ger upp. Trots att hon aldrig kan få tillbaka sitt gamla liv vägrar hon begränsa sig. Det har tagit henne på resor hon aldrig glömmer men också tillbaka till skolbänken. Hon har en livsglöd som sporrar och ett genuint leende som avslöjar att hon idag mår jättebra.

Reportaget "Små steg mot rätt riktning"  är en del av Drugsmarts tema Förändring - där den röda tråden i varje artikel/reportage är någon form av förändring.