Betraktaren

Att vänta utanför systemet.
Betraktaren observerar livet och rörelsen utanför systembolaget i en Stockholmsförort.

Det är snart dags för stängning. Affärsbiträden liksom servitriser och städare vill gå hem, koppla av, slå sig ner i TV-soffan och njuta av fredagskvällen. Korka upp en flaska rött, äta blodigt kött och avsluta med en sängfösare innan man till fullo får vila efter en veckas arbete.
Det är så det brukar vara.

Blickar utbytes mellan betraktaren och förbipasserande människor - nyfikna blickar, från båda parter.

Undra vad de tänker när de ser en minderårig utanför systemet en fredagskväll. Kanske undrar de vem som har blivit övertalad att köpa ut ett flak, eller vems storasyskon som fixat falsklegg kvällen till ära.

De vet ingenting, de bara spekulerar.
På andra sidan gatan fumlar en kemtvättare med nycklarna till butiken. Han tappar dem på marken men hinner låsa dörren innan han springer in på Walléns Livs.

Efter ett par minuter, kanske mer, kommer han utspringandes med en kasse så proppfull att handtaget brister på ena sidan. Nyfikna, förbipasserande människor spanar diskret in vad den stackars mannen har inhandlat till fredagskvällen; snus, mellanmjölk, cigaretter, yoghurt och billiga chips hinner registreras av Betraktaren innan mannen har krafsat ihop sina inköp och får bråttom till bussen.

Han svär när den kör förbi utan att ge minsta vink om att stanna. Den okända kemtvättaren slår sig ner på bänken i busskuren och drar luvan över huvudet. Tänka sig, att vid bara den korta betraktelsen kan man dra flera slutsatser om hans liv.

Han är en kemtvättsägande, medelålders man som jobbar precis som den vanliga svensken 40 timmar i veckan, ska hem och äta chips, dricka mellanmjölk och röka till kvällen, tar bussen hem eftersom hans lön inte räcker till en taxi såhär helgen innan löning. Med andra ord, det är ingen syn som får en höja ögonbrynen.

Det är inte synen av betraktaren heller. Synen av en tafatt ungdomskille med tonårsfinnar och stirrig blick, som antagligen väntar på kvällens förtäring.
Så fel.

Ingen, ingen alls vet att det inte är Betraktaren som ska få sig en kvällssup. Ingen vet att Betraktaren inte kommer dricka en enda droppe alkohol ikväll av rädslan att bli som mamma. Ingen vet att Betraktaren antagligen kommer gå sin vanliga kvällspromenad vid sjutiden av anledningen att det tar emot så mycket att se mamma svepa glas efter glas, alla kvällar i veckan.

Plötsligt står Betraktaren inte ensam längre. Betraktarens modersfigur tar hans hand i sin ena, och bär en tung påse i andra. Flaskorna inuti klingar ljudligt efter varje steg de tar. Hur ser Betraktarens fredagskväll ut nu för omvärlden?

Vi är alla blinda. Rakt framför oss finns ett rop på hjälp. Vi är alla blinda.

Sara Kylheds novell "Betraktaren" vann CAN:s/Drugsmarts specialpris på 5000 kronor i 2010 års skrivartävling.