"22 år av skitliv räcker" (del 3 av 3)

Jag skrev ett avskedsbrev till min vän. Han var närmare än jag trodde. Han kom springande till klippan, kastade sig över mig och brottade ner mig i leran. Jag blev skitförbannad. Ska han hindra mig? Men livsgnistan kom snabbt tillbaka. Jag var lost ett tag men höll fast vid att min erfarenhet ska jag använda till något vettigt. Att han fanns där för mig räckte för att vilja fortsätta leva.

Jag promenerade mycket, det gör jag alltid. Så skönt för tankarna ute i naturen, gärna med musik. Poets of the Fall, är en favorit.

En månad senare skickade jag in en ansökan till Wendelsbergs folkhögskola för att utbilda mig till ANT-pedagog.

Även när jag går igenom svåra saker är jag tacksam för det som händer. Det jag har varit med om och är med om kan vara en hjälp för andra.

Ibland träffar minnen mig som en pistolkula, som det här: Julen 2006, precis innan jag ska åka hemifrån, tar pappa tag i mina armar: ’Om jag hade haft geväret kvar hade jag tagit livet av hela familjen’. Idag när jag har en plattform och trygga människor runt mig är jag beredd att möta de jobbiga minnena.

Jag har haft svårt att lära mig att be om hjälp och jag behöver fortfarande jobba ganska mycket på det. När jag var liten var det bättre att jag fixade själv utan att be om hjälp, så höll pappa och mamma sig lugna.

Ingen vuxen frågade, under min uppväxt, hur jag mådde eller om jag behövde stöd. Vi måste våga berätta och bryta tabun kring alkohol. Jag har mött alldeles för många som bär på skuld och skam. Våga fråga och våga prata om det svåra. En vuxen som bryr sig kan göra sån skillnad.

Idag är min pappa nykter. Efter 16 år ställde arbetsgivaren ultimatum. Jag har fått en annan pappa, som inte bär spår av den gamla. Han minns inget av det hemska. Vi håller på att bygga upp en helt ny relation. Mamma är också på gång. Det är fantastiskt.

Jag försöker se gott hos människor. Är det något min barndom har lärt mig är att det finns en anledning till varför människor är som de är.

Text: Annica Carlsson – Bergdahl
Foto: Jerker Andersson

Läs "22 år av skitliv räcker" del 1 av 3.

Läs "22 år av skitliv räcker" del 2 av 3.

”22 år av skitliv räcker” är tredje delen av tre i en självupplevd historia av idag 24-åriga Jenny. Förutom Jenny, kommer ni läsare, även att få lära känna 18 åriga Jakob och 13-åriga Nathalie genom deras egna berättelser. Alla har de erfarenheter de vill dela med sig av.   

Berättelsen ”22 år av skitliv räcker” är en del av Drugsmarts tema Förändring. Ni kommer att få läsa olika reportage och artiklar där den röda tråden är någon form av förändring.