"22 år av skitliv räcker" (del 1 av 3)

Kommer pappa att bli arg för att jag har flyttat på skorna eller kommer han att bli arg för att jag inte har flyttat på skorna? Får min lillasyster frukost? Jag måste städa köket. Såna tankar tog den mesta tiden i skolan.

Stod det fler än två tomma grogglas på köksbordet, när jag kom hem, visste jag att pappa var väldigt full, igen. Och mamma. När jag var sju år började jag laga mat. En gång la jag pannkakorna på plattan, tänkte inte på att man behöver en stekpanna. En annan gång spillde jag ut mjölk, då hällde pappa hela paketet över mig. Jag bar in ved, ett lass, två lass, tre, fyra… och pappa tyckte att jag skulle ha tagit fler. Jag städade ofta hela huset.

Om jag inte gjorde tillräckligt slog pappa mig, mamma gav han sig också på men aldrig lillasyster, min lilla skatt, som jag alltid skyddade. Ut, till pulkabacken, grannens hästar eller till skogen när kaoset stegrades. En gång eldade pappa upp leksakerna. En annan gång tryckte han ner mig på en stol, kastade iväg mig och stolen, slet bort stolen och slog mig över ansiktet och låret.

Vad har hänt, frågade en klasskompis i skolan. Pappa slog mig, svarade jag. Du ljuger, sa de andra.  
Jag var tio år och lärde mig att man inte får säga sanningen.
Jag var redan utfryst för jag var bäst i klassen samtidigt som jag inte visste hur man ska bete sig. När jag fyllde elva år bjöd jag hela klassen. En tjej kom.

Busschauffören som körde till och från skolan, tyckte jag mycket om. Hon skojade ofta och gav oss nio barn, som åkte, julklapp varje år.
En tant från socialen besökte oss. Mamma och pappa bjöd på kaffe och sa att allt var bra. Tanten trodde på dem.
Jag spelade olika roller. Ska jag vara glada eller tysta Jenny? Jag slappnade aldrig av.
Rädslan var ständigt var närvarande.

Det här är fel, tänkte jag tidigt. Men inte mitt fel. Jag kände ingen skuld. Ju mer pappa drack desto värre blev han. Jag förstod att det berodde på spriten och inte på mig.
Tolv år gammal hällde pappa upp ett glas sprit till mig. Jag förstod att antingen dricker jag eller också får jag en snyting.
Jag drack.

Text: Annica Carlsson – Bergdahl
Foto: Jerker Andersson

Läs "22 år av skitliv räcker" del 2 av 3.

Läs "22 år av skitliv räcker" del 3 av 3.

Läs även "Mamma skulle in i fängelse"
Läs även "Så jävla fast i drogerna"

”22 år av skitliv räcker” är första delen av tre i en självupplevd historia av idag 24-åriga Jenny. Förutom Jenny, kommer ni läsare, även att få lära känna 18 åriga Jakob och 13-åriga Nathalie genom deras egna berättelser. Alla har de erfarenheter de vill dela med sig av.   

Berättelsen ”22 år av skitliv räcker” är en del av Drugsmarts tema Förändring. Ni kommer att få läsa olika reportage och artiklar där den röda tråden är någon form av förändring.